Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Väntan. Berättelse af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det blir en god hjelp lor henne,“ sade man
belåtet till hvarandra, då man talade 0111 den nye
hyresgästen, och man tog for gifvet, att, sedan isen en gång
var bruten, skulle Netta med nöje behålla honom. Men
det vardt icke så; — på dagen en månad, sedan han
kommit, flyttade han.
“Nå, din unge herre han stannade ej länge,“ sade
man till Netta.
“Nej,“ svarade hon, “det var ju aldrig sagd t, att
det skulle bli mer än en månad. Jag har varit riktigt
orolig, när jag tänkte på, att min man skulle komma och
icke finna sitt rum ledigt. “
“Ja, men han har ju icke kommit?“ invände man.
“Han har icke kommit,“ svarade Netta, “men nu
kommer han till pingst — bestämdt till pingst.“
“Har han då skrifvit?“
“Nej, men jag vet det
ändå säkert. “
Man log och sade
ingenting vidare.
Netta böljade nu att
rastlöst arbeta med att styra
rummet i ordning. Hon tog ut
innanfönstren och tvättade
gardinerna, blötte ur och strök
om kragar och stärkskjortor,
som gulnat i väntan på
mannen. Hon var mycket ifrig
i sitt arbete och stod flera
dagar vid strykbrädet för att
tä allt i ordning. När hon sedan bar in tvätten och
lade den i lådorna, var hon mycket trött och kände
den ena rysningen gå öfver sig efter den andra. “Jag
börjar blifva gammal och tröttnar snart vid arbetet,“*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
