Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 1. Qvällen före julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verklig oro — ja, en ångest, som jag omöjligen kunde
förklara ■— hade jag gjort något orätt, som jag borde
öfvertänka? — var något på förde? — jag lyssnade —
allt var tyst, och allt var mörkt — jag sökte då intala
mig att min oro var tomma griller och gjorde mitt bästa
för att lugnt insomna — och slutligen hade jag just
kommit i en orolig halfslummer, då det plötsligt föreföll
mig som om någon liviskat i mitt öra: dåm är lös —
och jag for upp förfärad — rusade bort till fönstret och
drog upp gardinen... och nu såg jag ett hemskt
eldsken på det hvita kyrktornet midt emot, och jag hörde
som från bakgården ett genomträngande tjut. Det var
tydligen gårdshunden. Att kasta något på mig och
skynda ut i köket var ett ögonblicks verk, — men här
var allt redan i rörelse, jag fick veta, att vår trogne
gamle Max redan gjort allarm: han hade med sitt
ihärdiga tjut väckt drängpojken Kalle och denne hade väckt
drängarne och pigorna och “inspektorn“ — dig Olof —
och du rusade just upp till morbror, medan jag var i
köket. Alla skyndade ut, — ladugårdslängan med all
den inbergade grödan stod i ljusan låga“...
“Ack, — var det så?“ af bröt magistern med
dämpad röst och ögonen ifrigt fås tade på den gamla. “Nå
vidare!“
“Hela nejden var upplyst som om dagen; nu
började klämtningen i tornet, folk samlades snart från alla
håll — män och qvinnor — ack, så mycket folk har jag
knappast sett vid någon eldsvåda och så mycket
deltagande, så mycken ifver att hjelpa, — och det var sorg
och häpenhet på hvarje anlete, ja, tårar såg jag den
natten tillra utför många grofva kinder, der tårar sällan
annars flyta: man kunde se, hur de höllo af honom, — de
mest beundransvärda ansträngningar gjordes; jag
glömmer aldrig den gamle soldaten Bro, som från-takåsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
