Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 1. Qvällen före julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framåt öronen — och sjelfva fårorna på hans ansigte
tycktes ej vara så djupa som förut.
“Nå ä’ vi nu alla församlade!“ utbrast han gladt,
när hela hopen inträdt i förmaket, “välkomna då hit
alla mina pojkar!“ och dermed utbredde han armarne
och såg på en gång så hjerteglad och skälmaktig ut,
som om han sjelf varit en pojke.
På ögonblicket skyndade de sex “pojkarne“, af
hvilka den yngsta var 28 och den äldste 35 år, fram
till prosten och trängde sig famnande omkring honom
på alla sidor, bildande en tät klunga, i hvars midt hans
högburna ärevördiga hufvud höjde sig med ett
skalk-aktigt leende, under det han med sina starka armar
gladt tryckte till sig så många han kunde.
Den täta kretsen kring prosten var naturligtvis
blott en scen af några ögonblick, men innan den hunnit
upplösas, ropade med rörd stämma farbror Sven, hvars
känsliga sinne anslagits: “Ur vägen, pojkar, jag vill vara
med“, och han skulle just tränga sig fram genom
klungan, då han fick en annan idée och ropade:
“Kom Maja, kom Elsa och Anna! — goddag, lilla
mamsell Ingrid, kom med hon också — och pastorn
med“ — detta sista åt en ung svartklädd man, som i
detsamma långsamt inträdde — “och gamla Lisa hör ju
också hit, ställ ifrån sig brickan hon, och kom bara —
se så, nu alla man i ring!“ och härmed slöts en stor
ring kring gruppen i midten och farbror Sven utropade
i festlig ton: “Och härmed förklarar jag slägtmötet på
B. högtidligen och i laga form öppnadt.“
“Nog nu din upptågsmakare“, sade prosten halft
leende, halft allvarligt, “jag ville bara helsa ordentligt
på mina gossar“; och dermed var gruppen upplöst och
man spridde sig i rummen.
Låt oss blott tillägga, att de hade goda skäl, dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
