Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 1. Qvällen före julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket inte så ofta sker äfven i de allra digraste böcker,
och meddela i förtroende, att de nu äro sedan många
år gifta någonstädes i landsorten, och om vi få tro vissa
annonser, undertecknade Agaton och Elsa Zeller, på
första sidan af Dagbladet, lyckliga föräldrar till snälla
barn. Mera kan inte författaren meddela, ty längre har
1 an inte varit med, och det kan också vara nog.
Yi återgå till berättelsen.
“Låt oss nu få lite musik, Elsa lilla,“ ropade
farbror Sven, när théet druckits, “t. ex. “En jungfrus bön“
af Badarzewska, — eller ock,“ tilläde han efter något
funderande, då han såg Elsa dra på munnen, “eller ock
kunna ju Elsa och pastorn spela ett ä quatre
Adjunkten Zeller var en skicklig pianist och brukade
ofta spela “å quatre mains“ med Elsa.
Efter något krus satte de sig till pianot, farbror
Sven tog plats i närheten, och så spelade de ouvertyren
till “Den stumma" med mycket lif och god
sammanhållning — men Elsa blef inte litet förlägen, när farbror
Sven, som nickat och vaggat belåten hela tiden, utropade
med en viss pathos, när de slutat:
“Elsa och Pastorn spela då tillsammans som ett
hjerta och en själ.“
“Hur spelar ett hjerta, farbror Sven?“ frågade
doktorn något torrt och anatomiskt, och liksom för att hjelpa
kusin Elsa.
“Ja, fråga pastorn“, svarade farbror Sven gladt,
“han vet det bestämdt“ — och nu blef Elsa ännu mer
förlägen; men prosten räddade henne genom att gifva
Farbror Sven en förebrående blick, så att denne blef
förlägen i sin tur, och derpå ropade han till magistern:
“Nå, Per, gå nu fram och sjung något af Geijer
för oss.“
Prosten tyckte mycket om sång, men älskade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
