Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 2. Julaftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gladt återsken af idel små julljus — så att det lyste
och tindrade på alla håll i rummet.
Det hade gått fort att tända granen, ty Elsa hade
haft hjelp af Olof och pastor Zeller, ja, denne senare
hade vid tändningen inlagt så mycken förtjenst, att
farbror Sven funnit sig föranledd att belöna honom med
följande uppmuntran:
“Pastorn är riktigt rask. Elsa hinner knappt tända
en enda liten låga, förrän hai^ genast har sin lilla låga
tänd alldeles bredvid.“
Granen stod således färdig, och alla voro samlade
— endast en fattades och det var prosten sjelf.
“Att inte morbror kommer!“ sade Elsa
klagande, “han bad oss tända granen i vanlig tid, men
hvad ska’ vi nu göra, om inte han kommer? Det yrar
starkt ute,“ tilläde hon, tittande ut bakom rullgardinen,
“det kan väl aldrig ha händt honom...
“Någon olycka,“ fyllde Olof i lugnt. “Åh nej. Han
har ofta varit ute i värre snöyra än denna, och gamla
Brunte är säker, han tar inte miste på vägen.“
“Och månljust är det också,“ tilläde moster Maja.
“Men det är mulet,“ sade farbror Sven, hvars
munterhet alldeles försvunnit, när talet kom på prostens färd,
“och jag vet hvad det vill säga att åka på Dallposlätten
i mörker och snöyra, och sanna mina ord...
“Klockan är blott qvarten öfver sex,“ sade doktorn
afbrytande, “han uppgaf sjelf han skulle komma kring
sextiden; posito, att vi uppsköte allt pjunk till klockan sju.“
“Pjunk!“ ropade farbror Sven, häftigt vändande sig
till doktorn, “sanna du mina ord, att han vid det här
laget kört upp på en åker och sitter fast i en drifva,
de’ ä’ så visst, som jag sitter här... Pjunk! —när jag
för trettifem år sedan reste med min gamle vän löjtnant
Brusensköld från ett julkalas i —fors och Brusensköld
sjelf körde . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
