- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1883 /
214

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 2. Julaftonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

belagdt med en hvit duk, lyste äfven der präktiga
grenljus framför en rad af rikliga julhögar.

Och ljust och gladt och godt om julbröd var det
också denna afton i hvarje af prostens torparstugor —
och kanske lästes just nu hos Lars vid tända ljus den
“lilla vackra julbok“, som prosten gifvit honom.

När prosten denna afton tog godnatt af sina
tje-nare, strålade allas ögon af tacksamhet under det de
hjertligt tryckte hans hand. De små barnen stannade
naturligtvis öfver natten, och åt andra främmande
bereddes äfven en tarflig sofplats.

“Maja,“ sade prosten till sin syster, sedan folket gått,
“du glömmer väl inte att tillse, att ljusen i god tid före
jul-ottan tändas i alla prestgårdsfönstren i båda våningarne?“

“Ja, ljusen stå redan öfverallt färdiga,“ svarade
moster Maja.

“Och nu godnatt, mina gossar,“ sade prosten derpå,
vänd till systersönerna. “Eå nu se, om ni ä’ vakna i morgon
bittida och kommer i julottan i vår lilla kyrka. Den
morgonen ville jag, att all verlden vore vaken och lofvade Gud.“

Och härmed är vår berättelse slut. Yi tillägga blott
ett litet “post scriptum“.

Yid julottetid strålade både kyrka och prostgård,
så att det lyste åkande och gående lång väg öfver den
vidsträckta snöhöljda bygden; och genom det lilla
templet brusade snart den gamla julpsalmen: Var helsad
sköna morgonstund“ så vackert, att det kändes varmt i
hjertat på prostens julgäster, som alla sutto i en lång
rad i prestgårdsbänken. De stannade sedan på
prest-gården ända till nyåret — och så försvunno de hvar
ocli en åt sitt håll, gömmande kära minnen i hjertat.
Yi vilja vidare omtala, att hos prosten den der extra
grytan i köket fortsatte sin verksamhet till de
nödställdes hjelp äfven långt fram på våren, ja, ett godt stycke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1883/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free