Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster (Början) af Zach. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hågkomster.
(Början.)
olen skiner på rågfältet, axen gulna till skörd och
böja sig för de susande vindar. Fältet gungar som
böljande haf, ränder af skugga vexla med strimmor af
ljus. Fram gå vågorna, höjder och dalar, ständigt framåt
och likväl ständigt bundna af tegarnas bräddar. Molnet
far öfver solen och betäcker fältet med natt; molnet
försvinner, dess mörka rand ilar bort öfver fältet och blottar,
ånyo det gungande hafvet, de bugande axen, dalar i
skugga och höjder i ljus.
Läsare, har du en gång stått i ett högt torn och
betraktat denna lek af skuggor och dagrar på taltet
långt under dig, då skall du åter se samma lek när
ditt hår grånar. Då står du åter, innan du sjelf vet, i
det höga tornet och ser långt under dig räckor af tider
och år, dalar och höjder, skuggor och dagrar. Det stora
fältet af tidens skördar gungar för morgonvinden, härjas
af stormarna, mognar och mejas, sår sina korn och vexer
ånyo, alltid svallande, alltid ilande framåt i samma vågor
och alltid bundet af samma obevekliga lag vid tegarnas
bräddar. Hvem räknar dessa myriader af ax med rot
från i går, med frukt för i dag och frön för i morgon?
Axet drunknar i fältets massor, skäran bergar det, slagan
tröskar det, och hvad veta de okända kommande slägten
om dessa i jorden förmultnade korn*" från hvilka de leda
sin tillvaro?
Svea, 1884. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
