Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster (Början) af Zach. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vestibul. — Hvad är det de sjunga? frågade kejsarinnan.
— Rehbinder svarade skämtsamt: det är en folksång på
sitt sätt, ers majestät, det är hurra. — Och det var
verkligen intet annat, än harmoniskt hurra, som då
brukades vid högtidliga tillfallen, medan “Vårt Land“ ännu
slumrade i framtidens fjerran. Ett harmoniskt hurra
var fattigt på ord, men det kunde, allt efter stämningen,
vara rikt nog på tankar.
Hos de flesta var det uppriktigt nu. Studenten är
lätt hänförd, kejsarinnans presentation och kejsarens på
en gång majestätiska och välvilliga personlighet hade, i
dag åtminstone, kommit ungdomen att glömma alla
politikens mörka irrgångar. Han var dock en titan från
förgångna tider, denne fruktansvärde Nikolai, — högrest,
kraftig, solbränd öfver den väldiga pannan, der icke
hatten skuggat henne, och med en genomträngande,
stor, vacker blick, som beherskade alla, — denna blick,
som vid hans thronbestigning hade kufvat revolten i
Petersburg. Han hade gripit rikets och samtidens tyglar
såsom, enligt hans öfvertygelse, en tsar af Ryssland
måste gripa dem, om icke allt skulle brista sönder, och
hvad man än förebrått honom, hvilken skräck han än
injagat, ingen har dristat betvifla den ärliga jernvilja,
med hvilken denne jätte uppfattat sitt kall.
Centner-tyngden öfver hans krona låg icke hos honom, den låg
i den tradition han hade att uppbära gentemot tidens
omotståndliga tryck. Stäld i ett annat tidehvarf
hundrade år förut, hade han icke blifvit Peter, men han
hade förvisso blifvit en värdig motståndare till tolfte Karl.
Ett litet, härtills obekant ord, som rör Sverige och
Finland, må bevittna hans högsinthet. När Wasa stad
brann år 1852 och kejserlig frikostighet möjliggjorde
dess flyttning till en lämpligare plats vid hafvet, infann
sig det underdåniga fjesket, monarkernas alltid svan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
