Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Kronberg af Karl Warburg. Med porträtt af Kronberg samt afbildningar af hans taflor: Sommaren, Hösten och Kleopatra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett konstverk, som i friskhet och ursprunglighet nära
nog täflar med “Nymfen“ och som spritter af
ungdomlig munterhet och skälmsk fantasi. Taflan, som i
norden icke är känd, förtjenade vara det. Ben
föreställer ––Ja hvad föreställer den egentligen? Lust
och fröjd, personifierade genom amoriner och satyrer.
Midt i taflan synes yppighetsgudinnan hvilande i en
char, som drages af en stor satyr. Hon har en liten
amorin i skötet och skänker ut vin åt amoriner och
småsatyrer, som omringa henne. I dessas anleten
varieras en mängd typer — att nämna är en liten parfvel,
som håller skålen inunder en annans, tänkande, att
“när det regnar på presten, droppar det på klockaren“.
Vidare en kostlig svart negersatyr; så en brunhy ad
liten junker, som är oändligt söt, men inbegripen i en
förrättning, hvilken lättare låter sig gissas än
nedskrif-vas och som är mycket “Rubensk“. Slutligen framför
charen en flöjtspelande satyrunge samt en snärtande
amorin, allt sprittande af lif, färg och glädje.
Taflan påminde om “Våren“, men var nästan
friskare än denna.
I Egypten och Tunis vistades Kronberg någon tid
under åren 1878—1879. Han förberedde då en tafla
“Drottningen af Saba“, som blef alltför mycket
omskrif-ven på förhand. Den har kostat konstnären mycket
arbete, tvifvels utan flere år af hans bästa mödor, och
dock står den ännu med framsidan dold i konstnärens
atelier. Ben har icke visats och ingen vet om den
någonsin skall visas. Konstnären sjelf har på denna tafla
ställt kraf, som han icke funnit tillfredsstälda och han
har kanske om denna duk sagt de ord, som Snoilsky
låter Cellini yttra:
«Men ,offret måste ske, som I väl veten
i lif och konst att nå helgjutenheten."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
