Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Kronberg af Karl Warburg. Med porträtt af Kronberg samt afbildningar af hans taflor: Sommaren, Hösten och Kleopatra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Klad mig som drottning, tärnor! Heraten bit
Min bästa skrud — — — — — — — —
-Ira8 skynda dig! —
Nu, Charmiana, är det tid att skvnd*;
När du den tjensten gjort, så må du leka
Till domedag. Tag kronan hit och allt!
Tag hit min mantel, sätt min krona på!«
Med tanken på all den vidrighet, som skulle möta
henne, den stolta drottningen, vid Octavianus’ triumf
genom Romas gator, väljer hon döden. Ormarne ligga
redo. Hon gifver sin tjenarinna, Iras, dödskyssen; tärnan
faller död ner.
«Du faller? — Har jag ormen på min läpp?
–––-Du ligger stilla?
Om så du dör, förkunnar du att verlden
Är ieke värd att taga afsked af.«
Och så fattar hon ormen:
Huggorm kom!
Din skarpa tand skall lösa upp med ens
Mitt lifs invecklade och hårda knut!
Kleopatra är framställd just i det ögonblick då hon,
sittande på sin tron, böjer sig fram för att gripa ormen;
nedanför ligger Iras död; den andra tärnan, Charmiana
(en negress) uttrycker med starka rörelser sin smärta
öfver den älskade drottningens förtviflade beslut:
«Brist tunga moln och regna; låt mig säga
Att sjelfva gndarne gråta!«
Aftonsolens röda sken bryter sig in genom slottets
pelarrader och belyser Kleopatras sista, hemska gerning.
Sådan är den scen konstnären skildrat å en —
efter hans vana — smalt aflång duk, på hvilken han
Svea, 1884. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
