Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Röslein«. Berättelse af Mathilda Koos. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kungarne och David, som lönmördade ITria, kunde hon
aldrig förlåta, hur mycket än farbrodern försäkrade henne
att Gud gjort det. Men då hon fick börja med nya
testamentet vaknade hennes intresse. Hennes barnasjäl
omfattade frälsaren med en glödande kärlek, och då
hon läste om hans nöd och lidande, och isynnerhet vid
berättelsen om hur lärjungame öfvergåfvo honom,
snyftade hon så våldsamt, att farbrodern måste sluta
lektionen och låta henne återgå till sina lekar.
Det mest utmärkande draget i Gretas karaktär var
en nästan sjuklig känslighet, parad med en beständigt
rörlig, skälfvande fantasi. Redan då hon var tre år
hade denna fantasi makt öfver henne. Hennes
barnkammare låg åt vester, och ibland om sommaraftnarne
brukade hon stiga upp i fönstret och trycka sitt lilla
ansigte emot rutan och stirra på himmelen. “Hvad fins
der bortom skogen ?“ frågade hon då sin amma, som
stod bakom och höll i henne, för att hon ej skulle falla.
“Höga berg, lilla Greta,“ svarade den beskedliga
qvin-nan. “Ja, men bortom bergen ?“ “Himmelen och
afton-skyame, min stumpa.“ “Ja, men der bortom ?“ envisades
Greta. “Det vet jag inte, grynet mitt! Men nu skall
lilla Greta stiga ned och snällt komma och lägga sig.“
Och så blef det alltid ett “der bortom“, som ingen
ville säga henne någonting om, och der hennes fantasi
fick draga omkring och skapa en verld, som ingen annan
än hon kände och förstod, och dit hon började att längta,
så snart hennes bamahjerta förstod hvad längtan var.
Ett annat utmärkande drag var den lidelsefulla
kärlek, hvarmed hon omfattade allt och alla som omgåfvo
henne. Hon älskade icke blott pappa och farbror Johan
och Carl-Axel och alla pigorna och drängarne och
rät-tarbarnen, — utan äfven husdjuren, hunden, kattorna,
hönsen, korna, ja till och med den fula suggan hade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
