Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Röslein«. Berättelse af Mathilda Koos. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem, fick hon nästan aldrig något tillfredsställande svar.
Gubbarne Biilows själslif yar reglementeradt efter vissa
bestämda moraliska lagar, efter vissa sekelgamla åsigter
och dogmer och hvad som deröfver gick, förstodo de
sig icke på. Sådana der spetsfundiga och fantastiska
frågor, som Greta ibland kom med, gjorde aldrig barn
förr i verlden, och derför hade de just aldrig något svar
att gifva henne. För öfrigt var ingen af dem road af
att resonera; pappa Biilow talade helst i landtbruk och
ekonomi, någon gång äfven om barnuppfostran och
religion, men då alltid mycket kort och godt och för det
mesta hållande sig till sina enkla, oförfalskade
auktori-tetsläror. Hvad farbror Johan beträffar, tyckte han
mest om att höra sig sjelf tala; Gretas små
invändningar och resonemanger mötte han blott med ett: “hm,
hm, — jaså, — jaha, min gris,“ etc., och så fort han
kunde återgick han till sina minnen och berättelser.
Och Greta hörde tåligt på honom; men hvad som roade
det åttaåriga barnet tillfredsstalde icke längre den
fjortonåriga flickan.
Hon började att numera ofta känna sig ensam.
Månad ifrån månad, år ifrån år, gräfde sig en allt djupare
klyfta mellan henne och hennes omgifning. Så
småningom lade sig liksom en sky af drömmar öfver
hennes blickar och det kom någonting beslöjadt,
ogenomträngligt öfver hela hennes väsende. Så mycket hon
kunde, gick hon tor sig sjelf, lefde i en diktad verld
med diktade personer, och led, älskade och grät med dem.
Dessa fantasier gjorde henne så lycklig; hon
omhuldade dem som man omhuldar en kärleksdröm.
Mycket umgängeslif var det just icke heller i
Gretas hem. Egendomen låg i en ovanligt enslig, litet
dyster trakt; närmaste granngård var två mil derifrån.
Dessutom hade gubben Biilow aldrig tyckt om sällskaps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
