Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Röslein«. Berättelse af Mathilda Koos. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kinder fingo färg, hennes ögon glänste, hela hennes
varelse tycktes få nytt lif. Carl-Axel föreföll henne
som en hjelte, en riddare från okända verldar, som hade
tusen sagolika äfventyr att förtälja. Med en lidelsefull
innerlighet hängaf hon sig åt brodern, hon liksom klängde
sig fast vid honom, det var som om hon druckit glädje
och ungdom i hans närhet. Långt inpå nätterna sutto
de begge syskonen tillsammans, och då beskref
Carl-Axel för henne allt hvad han sett och erfarit. Det var
icke mycket, men med hvilken glödande färg hon
förstod att omstråla allt hvad han beskref! Hur den stora
staden, det fria, blånande hafvet med de många fartygen
och ångbåtame, parkerna, de vimlande gatorna, teatrarne
— hur allt skimrade i hennes fantasi! Och hvilken
underbar, berusande mystik i det ungdomslif han
upprullade för henne, — hur hon smyckade de tarfligaste
gestalter med en glans, som bländade henne sjelf!
“Ja, lilla Greta,“ sade Carl-Axel, småleende åt
hennes ifver, “nästa år blir jag officer, och då skall jag
taga dig med mig upp till Stockholm, så att du får se
all den här härligheten.“
Greta vände sig bort. Ett sorgset, allvarligt
uttryck flög öfver hennes ansigte och förmörkade det.
“Så länge pappa och farbror lefva, kommer jag
aldrig härifrån,“ sade hon och såg långsamt upp.
“Åh prat, din lilla toka!“ svarade Carl-Axel
muntert. “Jag ska’ bli man för att gubbarne inte säga nej,
då jag kommer och enleverar dig!“
“Om de än icke säga nej,“ fortfor Greta med samma
sorgsna, allvarliga röst, “så tror jag dock att de skulle
sörja sig till döds ifall jag lemnade dem. Om jag blott
en afton dröjer litet längre än vanligt i mitt rum, eller
om jag ej följer farbror på hans promenad, äro de begge
två nedstämda och missnöjda. Ser du, Carl-Axel, de äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
