- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1884 /
82

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pappa och mamma. Utkast af Georg Nordensvan. Med 3:ne teckningar af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mamma satt som vanligt i länstolen, en gåfva från
kamraterna. Hon stödde båda armbågarna mot bordet
och litet farg hade glömt sig qvar på hennes klädningsärm.

Hon hade ett öppet, friskt ansigte och godhjertade
stora ögon, som sågo käckt framför sig. Frågade man
någon, hurudan hon var till .karaktären, så fick man
alltid till svar orden: “Mamma är en riktig hederspojke.“

Hon kallades mamma, derför att det alltid var hon,
som fick styra och ställa för sina kamrater vid
studiefärder utåt landet och vid allt, som skulle företagas, var
sjelfskrifven skattmästarinna och sjelfskrifvet förkläde
för småflickorna.

Af en liknande orsak bar hennes granne midt öfver
förstugan namnet pappa.

Mamma var ständigt vid godt lynne och aldrig
ängslig för någonting. Kunde glömma sig qvar ute vid
sin studie, till dess det var kolmörkt omkring henne,
var om sommaren uppe med solen och var aldrig rädd
för att gå hur långa vägar som helst, lastad med
målar-sakerna. I fult väder drog hon sin regnkappas
kapu-schon öfver hufvudet, så att hon såg ut som en munk,
band ett bälte om lifvet och marscherade så i väg i stora
galoscher utan att det ringaste bry sig om hvarken
storm eller regn.

Under arbetet glömde hon allt annat och sade
aldrig ett ord, — utom någon gång, då hon mumlade för
sig sjelf: “Inte duger det inte“, strök sig med ett
fär-gigt finger utefter näsan och suddade derpå öfver det
hon målat för att med friskt mod börja på nytt.

Men om vinterqvällarne var hon språksam och glad,
der hon satt med armbågarne på bordet och, när hon
skrattade, strök ned luggen öfver ögonen.

“Vill Johanna be herr Sten komma in och dricka
en kopp te,“ ropade hon till städerskan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1884/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free