- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1884 /
89

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pappa och mamma. Utkast af Georg Nordensvan. Med 3:ne teckningar af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vändning och skuffade ned grytan, som med vatten i
puttrade på kaminen. Då slängde båda två bort
paletterna for att rädda, kommo i hastigheten i hvar andras
armar, och då glömde han både konst och allt och höll
fast sin lilla skatt, medan vattnet från den kullslagna
grytan rann i floder öfver golfvet.

Och bäst det var drog han ned förhänget öfver sin
duk, slängde fezen i ett hörn och tofflorna i ett annat,
satte Signes hatt på henne, sköt henne ut ur ateliern
och upp på ett spårvagnstak eller om bord på en
“hi-rondelle“, som förde dem ut till landet, hvart som helst,
der de kunde rulla sig i gräset och leka och rasa som
två yra barnungar, sluppna ur skolan.

Teqvällar hade de för sina kamrater från
hemlandet, som gerna samlades i den lilla atelieren. Sten sjöng
sina gamla bellmansvisor till gitarren, och kulörta
lyktor hade de i taket, alldeles som mamma haft hemma
i Stockholm.

Ty mamma var inte glömd. “Så brukade mamma,

— det har mamma lärt mig, var hon inte präktig ?“
Och de gamla ateliergästerna, som nu samlades i Paris
liksom de förr plägat samlas hemma i Sverige, kände
på sig, att mammas tankar voro hos det unga paret och
sväfvade skyddande omkring deras unga lycka.

Hvilken herrlig tid! Och hvad pappa målade bra
sedan! Han fick sälja flera taflor hemma, och det
bekymrade honom föga, att man tog ifrån hoyom
stipendiet, derför att han gift sig.

Ibland hade han likväl en tyngande känsla af, att
det ej länge skulle fa vara så. Signe blef blek och
mera stillsam, och båda funno, att de vuxit ur den ystra
barnglädjens tid. Och hjertligt log pappa i sitt skägg,
när han satt i skymningen vid sin lilla Signes sida och
drömde sig in i framtiden, drömde om ett litet ljusloc-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1884/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free