Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammaldags man. Teckning ur skånska allmogens lif från 1850-talet af Henrik Wranér. Med 3:ne silhouetter af Ernst Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen efter, det var husaren. Han gick dit och bad om
förlåtelse. "När du kommer som en menniska," sa’ Bo,
"så är du välkommen, det vet du; men jag vill ha fred
i mitt hus och några öfvermodiga knektafasoner vill jag
inte veta af, och nu ska vi inte tala mer om det: nästa
gång du kommer, skall jag bjuda dig in på merafton,"
sa’ han.
"Och på gammaldags vis skötte han jordbruket. Der
var ju ett par pojkar från nabogården — Jeppa
Kristians du vet — de hade ju varit nere på Alnarp; och
när de så kommo hem, så böljade de att dränera och
lade guano på jorden. Så träffades ju de och Bo en
gång på ett julagilie till Sven Arilds. Talet föll ju på
åkerbruk, och pojkarne försvarade sin åsigt så godt de
kunde: det stod i böckerna, som Hushälhsälhkapet och
Arrhenim hade gett ut, och Nath&rsten hade sjelf sagt,
att så skulle det vara. "Ja ja," sa’ Bo, "I sköten jorden
efter böcker, plöjen efter böcker, sån efter böcker —
men vår Herre låter det inte regna efter böcker. I
bären ut gödseln i en säck," sa’ han; "jag tänker
grödan blir derefter: I kunnen nog också bära hem den i
en säck. Allting ska’ gå efter utrikes moder: nu börja
de tröska med ångmaskiner — snart ska’ man väl plöja
med ångmaskiner också! En dag ska’ väl här finnas
opp en ångmaskin, som folk ska’ äta med." Men — ja
min sju — fick Bo lefva den dagen, då han fick se att
det nya dugde: markerna voro ju sida, och när vattnet
fatt aflopp, fingo Jeppa Kristians "påga" dubbelt så myc-
ångplog på landtbruksmötet -
profet! Ja, han sade också i fjol till mig: "De hade ett
ordstäf i mina unge dar," sa’ h&n; "de sade, att ung
kan spörja längre än gammal har varit! Jag har alltid
skrattat åt det der talet, men jag börjar tro, att man
ket som han. År, som var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
