Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammaldags man. Teckning ur skånska allmogens lif från 1850-talet af Henrik Wranér. Med 3:ne silhouetter af Ernst Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
städja drängar. För några år sedan lades ju den gamla
plägseden bort att ge tjenare kläder och sådant der i
lön och nu få de ju pengar i stället. Men Bo, han blef
vid det gamla, han. Sasser, som sedan kom till vårt
och tjente, talte om hur det hade gått till, när han var
hos Bo och ville fasta sig. När han bjudit sig till att
ta tjenst der, frågade Bo, hvad han skulle ha i lön.
“Jag går inte för mindre än 500 daler1 efter denna dag,“
sa’ Sasser. “Ja, du har godt ord om dig,“ sa’ Bo, “men,
ser du, så många pengar betalar jag aldrig till en dräng,
utan vill du ha lön som jag brukar, så kan du få bli här,“
sade han. “Jag brukar ge: ett par linbyxor, två
skjortor, två par strumpor nya, och ett par förfotade, ull till
vantar och träskoale, en skäppa potatis satta och så en
mellanblå eller svart vadmalsklädning — men detta ger
jag bara till gårdsdrängen. Och vill du bli här, skall
du få hundra daler2 i penningar, för det du har tjent i
prestgården förut,“ sa’ Bo. “Det är ett sorgeligt tidens
tecken, att tjenarne nu för tiden hålla sig för goda att
taga emot annat än penningar!“ sa’ han. “Dem göra
de slut på, när de komma ut i sälfskaper, och
bränvins-flaskan och sjette mosebok3 komma fram, eller också låta
de dem luras från sig på marknaderna af judapack och
vestgötaknallar,“ sa’ han. “Och så gå de och tjena
år efter år och när de släpat så länge de mägta
uträtta någonting, så äro de inte länger hunna, än när de
började, och ha inte en gång nånting att ta på sig,“
sa’ han. “Om de, som tjena hos mig,“ sa’ han, “inte
behöfva sina kläder, så kunna de ha dem att fordra af
mig, tills de skola flytta, och då få de penningar efter
ortens pris, om de så vilja. På det sättet kommer ingen
tjenare från mig hvarken barfota eller utfattig; och mor,“
sa’ han, “har i kistorna af alla slag, så hon kan byta
1 83,3 3. 2 lG,fi7. 3 kortleken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
