Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammaldags man. Teckning ur skånska allmogens lif från 1850-talet af Henrik Wranér. Med 3:ne silhouetter af Ernst Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och derför så varade det ju ett halft år, innan de kommo
underfund med, hvarför han var ledsen vid lifvet: han
hade snattat tusenriksdalersvis, sade de.“
“Men kanske du aldrig hörde talas om, du mor!
att den der baronen, som gick och tittade på, tnedan de
skötte jordbruket på herrgården häroppe, han skulle haft
lust till att göra henne till baronska, som skolmästaren
sade. Det der pratet fick ju Bo Tuassen höra, och så
en dag gick han in till Mårten Olsson och så sade han:
“Nu har mor varit död i många år, och far gick ju
hädan i fjor vid Mikeli, så der är holians* ledsamt
hemma på Täppet nu. Och jag börjar också erfara, att
det är icke godt för mmniskan att vara allena. Men här
är ju intet ställe i byn, der jag vet att töserna äro så
uppfödda i tukt och Herrans förmaning som här; och
derför hade jag tänkt att kanske någon af era gröbbor
skulle vilja bli husmor på Täppet?“ sa’ han. “Hm! ett
sådant tillbud får man tacka för!“ sade Mårten Olsson
och log belåtet. “Har du och tösen talats vid?“ sa’
han. “Nej!“ sa’ Bo. “Jaså inte! Hvilken af dem är
det?“ sa’ Mårten Olsson. “Ja!“ sa’ Bo, ujag är lika nöjd
med hvilken jag får/“ — “Är du så?“ sa? gubben och
såg nästan lite tveksam och häpen ut. “Ja, för jag
känner inte den ena mer än den andra,“ sa’ Bo; “och
de få väl lika mycket, när de skola hemifrån, kan jag
väl tänka,“ sa’ han. “Ja, visst!“ sa’ Mårten. “Här har
ju varit en hel hop och velat ha dem, båda två, men de
ha sagt nej till allihop. Jag hörde en gång mor sade,
att hon trodde, att Tedith höll lite väl med klockarens
son, som är oppe i Stockholm och skall ta någon
musikalisk examen,“ sa’ Mårten, “men jag har aldrig hört
tösen sjelf slå på den strängen. Du ville kanske eljest
hellre haft henne,“ sa’ han, “för hon är ju lite yngre V
1 tämligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
