Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett lefnadslopp. Berättadt af Gustaf af Geijerstam. Med en teckning af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som var gömdt och glömdt, och Sjöstedt var liflig och
qvick. Han kastade raketer af gnistrande skämt
omkring sig, ett dystert, sanfärdigt gyckel med lifvet, och
alt hvad i lifvet fans. Han hämnades med tungan på
sin egen årslånga tystnad, den vanliga slöheten var som
bortblåst, han spottade åt närvarande som åt icke
närvarande, och när han blef mycket drucken, kunde han
hålla liktal öfver sig sjelf. Det var bara, nar någon af
stallbröderna falde ett glåpord om redaktören och f. d.
vinkelpredikanten, som han blef allvarsam. Midt i ruset
fick hans ansigte då ett nästan förstenadt uttryck, han
såg sig oroligt omkring, om någon misstänkt, som kunde
bära fram saken, var närvarande, och han afböjde alltid
sådana yttranden. Han var rädd tor alt, som kunde
göra hans begränsade inkomst till en osäker.
Endast en gång, när han var ovanligt drucken,
hade det händt, att han vid ett sådant tillfälle brustit
i gapskratt, tagit aktörn vid knapphålet, fört honom bort
till andra ändan af rummet och hemlighetsfullt, med en
af rörelse qväfd röst, hviskat i hans öra:
“Han är dum du, en riktig åsna. Ta’ mig fan, är
det inte sannt. Det är jag, som sköter tidningen, skall
jag säga dig, fastän det inte är jag, som blir fet på den.
Men tala inte om ’et, hör du. För faen, tala inte om ’et.“
Hela söndagen gick han i bakrus och ångrade sin
oförsigtighet. Tänk om någon skulle bära fram det.
Men på måndagen satt han stel och ogenomtränglig som
vanligt vid sitt lilla bord och skref spalt för spalt,
ledare och notiser, klippte ur tidningar, klistrade och läste
korrektur mot redaktören. På hela dagen förändrade han
knappast en min, och det hände bara en enda gång,
att öfver hans ansigte flög en antydan till det leende,
som alltid på ett obehagligt störande sätt inverkade på
principalens nerver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
