Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Larsson. Ett svenskt porträtt med fransk bakgrund af August Strindberg. Med sjelfporträtt och 2:ne teckningar af Carl Larsson samt en afbildning af samme konstnärs aqvarell: Förbjuden frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den saknades i målningen, hvilken derigenom erkände
sin brist. Att kritiken, som numera icke hade
illustratören Larsson mellan fingrame, skulle bli orolig inför
hans målningar blef följden, men den hämnades genom
att i L’s målningar alltjemt se den talangfulle
illustratören och ett och annat vänskapligt råd till skomakarn
att bli vid sin läst lät också läsa sig i tryck. Föga
uppmuntrad häraf och med pengarnes sluttagande
återvände Larsson efter ett och ett halft års frånvaro till
hemlandet, der han återigen måste taga sig till att rita.
I Blomsterkonungen och Dådem Engel återfann publik och
kritik sin gamle Larsson, men nu mognare än förut
och med utbildad färdighet, och glädjen öfver
återfinnandet blef så stor att man kreerade Larsson till “Vår
Doré“. Hemma hade emellertid konstens utförande i
lifvet och införande i hemmet blifvit både predikad och
satt i verket. Detta i förening med de goda tiderna
gjorde att de artister som ville gå med i den nya
demokratiska rigtningen kunde fä arbeten som väl gåfvo
pengar, men en ännu omtvistad ära. Larsson ansåg
icke under sin artistiska värdighet att åtaga sig
takmål-ningarne i Bolinders hus. Der återvände han till den
antika verldens glada skönheter, som vi, för detta
idealister, hafva så svårt att skiljas vid, men som vi känna
både pligt och trängtan att begrafva, emedan de
hvar-ken äro sanna eller nyttiga nnmera, och de skola också
dö när förutsättningarne snart falla bort, de skola bli
oförstådda när deras modersmål latinet och grekiskan ej
mer förstås af nordens barbarer.
Här är just punkten att påpeka den tvåfaldighet
man kan spåra i Larssons konstnärsvcrksamhet och
hvilken gör honom typisk för den intressanta
öfvergångs-period i hvilken vi nu lefva. A ena sidan hans inärfda
kärlek för det sköna, det fantastiska, “de gamla idealen“,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
