Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par Ronnebybilder af Lea. Med 2:ne afbildningar - 2. Karön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vade omkring derute i ostördt lugn eller med infödingars
misstänkta liflighet närmade sig stranden, då några
inkräktare der landstego.
Men för den som hade mod att "genom makten af
sin blick" — eller också med en käpp, hvilket nästan
var säkrare, jaga undan det fruktansvärda sällskapet,
visade sig snart öns ovanliga skönhet i full dager.
Och sådan som ön var då, är hon ännu i dag hvad
naturen beträffar, ty med prisvärd känsla för hennes
egendomliga fägring ha inga försök gjorts att omdana
denna. Samma väldiga hängbjörkar susa öfver snår,
dem björnbärsrefva och vild kaprifolium täfla att fylla,
och djupt i alarnes skugga blommar ännu i skärt och
hvitt det likaledes vilda törnet. Ormbunkar skjuta
frodigt upp mellan stenrösen och hela tufvor med
styf-morsblommor virka in sitt vackra lilla mönster i öns
rika blomsterflora, som på våren gerna är en åtta dagar
tidigare än fastlandets. Ett fint doft af enar, hvilka här
växa ymnigt och uppnå en förvånande höjd, möter en
vid hvarje steg, och murgrönan klänger ostörd ända upp
för ungbjörkens stam, smygande sina blad någon gång
in till randen af hennes krona. Banade vägar finnas
här inga, högst något så när tillgängliga gångstigar,
på hvilka trädrötter dock bilda ständiga försåt, men
som till ersättning äro till hälften skylda af skuggande
löfverk och kantade med de fagraste små vilda blommor.
Tröttnar* man vid dalarnes och strandens skönhet
kan man bestiga den bergås, som sträcker sig långs hela
ön från öster till vester och höjer sig sjutio fot öfver
hafvet, hvars vindar den mildrar och derigenom gör
klimatet så betydligt mera tempereradt än fastlandets. Men
klättra far man, och rullande små gråstenar beteckna
bakom en den mödosamt tillryggalagda vägen. Ty
Kar-ön är långt ifrån uteslutande någon blomsterö, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
