Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till årets konsthistoria. Hagborg — Hellqvist — Borg — Björck, af Georg Nordensvan. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
canonicus i »in granna skrud, med sitt skarpa ansigte,
sina lifliga, lidelsefulla rörelser, då han försvarar sin
kyrkas heliga sak, — och mäster Olof, upprorsmakaren,
mannen af folket, som står der lugn i sin enkla svarta
kåpa. Ena handen trycker han mot sitt bröst, den andra
hvilar på bibeln. Framför sig har han stält ett porträtt
af Luther. Ahörarne skockas bakom de andliga männen,
och bakom konungen skymta harneskklädda krigares
bistra anleten, soldater, som ej förstå, hvarom de lärde
herrames ordkrig vänder sig, men som helst ville låta
styrkan afgöra trosfrågorna.
Onekligen är ämnet väl funnet, en förträfflig
illustration till tiden. Och väl genomfördt. Kung Gustaf
är taflans svagaste figur; hans yttre visar föga, hvem
han är eller hvad han bär i sitt sköte, han för hvilken
införandet af den nya läran var till större delen en
praktisk handling, var ett steg fram emot kungligt envälde
snarare än ett lossande på trostvångets band. Mot de
andliges frodiga representanter kan man äfven anmärka,
att de äro allt för råa, för vulgära typer, — det var ju
likväl det andliga ståndet, som utgjorde landets
intelligens. Den unge reformatorn deremot är förträffligt
uppfattad. Det bleka ansigtet med dess magra, energiska
drag och de små svarta genomträngade ögonen är typiskt
för den djerfve banbry taren och har på samma gång
åtskilligt att säga om det råa, hänsynslösa i hans karaktär.
Man känner vid första anblicken igen uppkomlingen,
smedssonen, mannen af folket, och äfven i detta afseende
bildar han en god motsats till den gamle sirlige Peder Galle.
Kompositionen är enkel och klar och taflans
färgverkan stark och kraftfull, hvartill i synnerhet den
präktiga interiörens mustigt djupa farger bidraga.
Om “Disputationen“ är det bästa, som hittils utgått
ur konstnärens hand, det skall jag ej kunna säga. Hell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
