Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till årets konsthistoria. Hagborg — Hellqvist — Borg — Björck, af Georg Nordensvan. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL ÅRETS KONSTHISTORIA.
177
filosofiekandidaten i två år i Upsala och sedan i fem år
varit elev af konstakademien i Stockholm. Förut hade
han haft landskapsmålaren, baron Olof Hermelin till
lärare och äfven en tid’tagit lektioner för professor Winge
— och under ett tidigare skede hade han lärt konstens
första grunder dels af sin konstnärligt anlagda moder, dels
af “gubben Dahlberg“, maskfabrikör i Ystad och äfven
tillverkare af en mängd taflor, som han aldrig fick sälja,
utan som hängde på gubbens väggar, der de hos
gossen väckte lust att gå i den gamles fotspår och bli en
lika stor konstnär som han.
Åren 1878 till 1882 tillbragte Borg i Örebro och
i dess omnejd, mest i Tysslinge socken, sysselsatt med
sina många, allt för litet uppmärksammade småtaflor ur
landtlifvet och från torglifvet i staden. Och vintern
1882 till 83 träffades han i Paris långt borta i södern
vid boulevard du Montpamasse, i en liten nätt atelier,
något provisoriskt inredd — man märkte så väl att
konstnären ej var hemmastadd i Paris, utan bodde der
som resande. Ateliern var smyckad med japanska
prydnader, vaser, ibisfåglar, parasoller, fargfulla dukar, och
belägen vägg i vägg med hans vän Paulis hemvist. Der
— med utsigt öfver hela Paris från Trocadéro till
Yal-de-Gråce och ända bort till Montmartre, med
boulevard-lifvet nedanför, spårvagnshörnens ljud och försäljarnes
rop målade han "/ tjugo graders kyla", snöskottarne på
Örebro gata, en kall vinterscen med små kojor, halft
begrafna i snön, och ett par isiga figurer i väldiga
pel-sar och omlindade med oändliga skärp och tjocka
halsdukar. Det var som en hälsning hemifrån, då man der
nere i söder såg denna bild af vinterkylan hemma och
slapp frysa sjelf, och man kunde till och med en
öfver-gående sekund önska sig förflyttad upp till norden,
der röken steg lodrätt upp mot den klara, grönskiftande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
