Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josephson, Geijer och Lindblad. Ur en minnesteckning af J. A. Josephson af N. P. Ödman. Med porträttmedaljonger af J. A Josephson, E. G Geijer och A. F. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saknad i hjertat, så begär ni Josephson; och vill ni åter
ha något för tanken eller något fast att stärka er vid,
så begär ni Geijer? Är icke detta sant? Ni svarar
härpå helt visst ja.
Och nu, med anslutning till detta edert svar, vågar
jag uttala min tanke fullt, att, när man nogare reflekterar
på den anda och hållning som genomgår hvarderas
sånger — jag menar fortfarande dem, der äfven orden äro
af tonsättarne — så skall man småningom tro sig
uppdaga en liten märkelig hemlighet, nemligen att de trenne
sångarne kunna sägas i viss mån representera trenne
olika åldrar i menniskans lif barndomen, ungdomen och
mannaåldern. Hos Lindblad finna vi då det lekande,
lättrörliga barnet, omedelbart och älskligt i sina löjen som i
sina tårar; hos Josephson finna vi den svärmande
ynglingen, som med sina idealer och sina drömmar träder
ut i verlden, ser dem krossas och vaknar till kamp och
evighetslängtan; och hos Geijer se vi ändtligen mannen,
den karaktersfaste och djupt reflekterande mannen, som
redan har kampens hetaste dagar bakom sig. .Man
finner hos Geijer dyningarne efter stormen, men man finner
ock, att hans farkost vaggas öfver djupet allt närmare
den hamn som heter “G-uds frid“, och att han sjelf står
så att säga, solbelyst “å gungande stäf“.
Och skulle vi tillämpa bilden om seglatsen äfveii
på Josephson och Lindblad, så.kan man säga, att
Josephson ännu befinner sig midt i stormen, midt på
hafvet, och att han härunder känner af hela sin glödande
själ denna “längtan från hafvet“, denna längtan till en
i “fjerran grönskande ö“, som i så gripande toner gått
liksom med ett trängtande rop ur hans hjerta. Och om
Lindblad kan, med fortsättande af samma bild, sägas,
att han glider fram på sin lätta julle i den hemmets och
barndomens lugna vik, som han ännu aldrig lemnat.
Svoa, 1884. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
