Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josephson, Geijer och Lindblad. Ur en minnesteckning af J. A. Josephson af N. P. Ödman. Med porträttmedaljonger af J. A Josephson, E. G Geijer och A. F. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oroliga flickhjertan, i hyarjehanda lätta stämningsstycken
o. s. y. Kortast kan man säga, att inom hvarje genre
är det den af honom sjelf helt diktade nätta visan som
är hans egentliga triumf, denna må nu för öfrigt le eller
gråta. Men äfven i sitt val af andras ord har han i de
flesta fall varit sin riktning och begåfning trogen;
hvar-före också knappast någon författare så ofta af honom
satts i toner som den barnsligt rena och oskuldsfulla men
aldrig djupa Tekla KnÖs. Han har nemligen satt musik
till icke mindre än 16 af hennes sånger. Ja, man
kommer härvid helt apropos att tänka på, att genom
Lindblads sång öfver hufvud löper så att säga äfven ett
qvin-ligt element vid sidan af det barnsliga. Och detta
intryck minskas ej, när man besinnar att han med egna
ord icke skrifvit mindre än 14 kärlekssånger å unga
fruntimmers vägnar.
Att äfven i Lindblads musik i och för sig, oafsedt
orden, det skälmska och lekande kan anses vara det
som är hans egentliga element synes oss bestyrkt af
hans kompetente minnestecknare professor Nyblom i
följande ord: “I det hela visar han stort behag för det
skälmska, det fina och leende, som söker sig form i liflig
takt och lekande rythmer“.
Korteligen sagdt: Lindblads sångarande dväljes helst
inom det naiva, och de toner och sånger, stämningsfulla
eller målande, som han der låter oss höra, äro ljufva,
lekande, älskliga, stundom rörande, men sällan gripande,
aldrig uppskakande. Det är något af Haydns blida
ande. Josephsons sångarande dväljes hufvudsakligen inom
den djupa känslans, ja, icke sällan den djupa
evighets-känslans område, och hans toner äro, om ock stundom
veka .och ljufva, dock vida oftare väckande och gripande
— den musikaliska naiveteten är redan störd, den har
latt en tillsats af reflexion, af samvetsoro, ja, stundom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
