Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Karl Skånberg, af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dödsrunor.
Karl Skånberg.
På föreningen för nordisk konst hängde på hösten
1882 ett porträtt af väldiga dimensioner. Framför en
grågul gobelin stod en liten herre med en cigarett i ena
handen och med den andra hållande en kokett
spatser-käpp. Det runda, slätrakade ansigtet hade ett
godmodigt uttryck, den lille mannen var synbarligen ganska
nöjd med sin verld — och likväl låg i den pigga
blicken från de små ögonen liksom ock i personens hela
hållning någonting utmanande, kitsligt, något som
sqvall-rade om, att mannen i fråga tillhörde oppositionen och
tänkte beska tankar om dem, som makten hade.
Det var mycken karaktär i denna framställning af
Karl Skånberg, målad i käcka drag af hans kamrat,
Ernst Josephson. Porträttet förskrifver sig från vintern
1879—80 och målades på Hagborgs atelier uppe på
Montmartre i Paris.
Skånberg var då en af medelpunkterna i den svenska
konstnärskolonien, var en rolig och originel kamrat, som
förstod att sätta lif i landsmännen, och när han var borta
på någon studiefard till Holland eller ut åt landsbygden,
så klagade man att det blef allt för fredligt, då han ej
var med i laget.
Från dessa år, då nordborna i Paris höllo till samman
bättre än någonsin, förskrifva sig hundra historier och
hundra bizarra påhitt om och af den humoristiska “Skå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
