Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Fritiof Grafström, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så vek skalden för ’predikanten. Mest för
tillfällighetsdikter strängade Grafström under senare åren sin
lyra, men bland dessa finnas äkta perlor. Religiösa
dikter har han stundom offentliggjort (t. ex. i kalendern
“YTeronica“, i ‘ILiterärt album“). Länge torde det icke
dröja, innan ett samladt urval af Grafströms dikter
hugfäster hans namn i våra vittra häfder.
Närmast kyrkoherdens egentliga åligganden står
skolvården, och i denna tog Grafström del, både som
ordförande i öfverstyrelsen för Stockholms folkskolor och
som inspektor för det stora läroverk, i hvilket Stockholms
gymnasium och Klara lärdomsskola förenats. Svenska
kyrkans missionsstyrelse hade i Grafström sin
vice-ord-förande, liksom Stockholms stads-konsistorium, och i
hofkonsistorium var han under tio år ordförande, såsom
öfverhofpredikant. Slutligen mottog han äfven bland
officianterna i K. M:ts orden den värdighet, som kallas
ordensbiskop, eljest gemenligen förlänad åt någon biskop
inom svenska kyrkan. Teologie-doktorshatten tilldelades
Grafström redan 1868 af teologiska fakulteten i Lund,
vid universitetets jubelfest. Till ledamot af riksdagens
första kammare valdes han 1874, af landstinget i
Vester-bottens län.
Det valet var en hälsning från ungdomshemmet.
Grafström tog också del i förhandlingar om de för Norrland
vigtiga skogs- och jernvägsfrågorna, men höll sig eljest
uteslutande till frågor rörande kyrkans och statens
ömsesidiga förhållanden. Han ville gerna befria kyrkan från
sådana statsborgare, som icke bry sig om kyrkan, men
låta dem vara lika berättigade medborgare för det —
onekligen ett stort framsteg, men föga lämpligt med
bibehållen statskyrka, och henne ville Grafström ingalunda
afskaffa. Derför fick han emot sig både
religionsfrihetens och statskyrkans försvarare, ehuru han stod i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
