Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius af Alb. Lysander. Med Z. Topelii porträtt, utfördt i ljustryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hans barnsagor. Hans i grunden naiva skaplynne
måste, förr eller senare, leda honom till det område, der
verldsrykte väntade honom. Men utom sina Sagor och
Berättelser har han dock att uppvisa betydande diktalster
af helt annat skrot och korn (Mulatten, Impromsatoren,
Kun en Spillemand, m. fl.) skrifna för nutidens
sönderslitna reflexionsmenniskor med personligt intresse för
och deltagande i deras nöd.
I bjert motsats dertill föras vi alltid liksom in i
menniskornas barndomsålder af samtliga Topelii skrifter på
vers och prosa. Bådadera tillhöra, så att säga, perioden
före syndafloden — före det moderna kulturlifvets
bortsköljande af de gamla tidernas beprisade
räddningsplankor. Dessa ligga ännu för honom så fast som i
den stelnade, tvärsäkra ortodoxiens dagar. Väl berör
han ofta och på mångfaldigt sätt de problem, som tiden
fått på sin del — men aldrig för att bekymras öfver,
än mindre arbeta på deras lösning. Tvärt om vaggar
han tanken på dem till ro, i det han bjuder de kämpande
magterna sjunka till baka i ett ursprungslif, hvari de ännu
icke rest sig upp emot hvarandra, utan fredligt hvilade
vid hvarandras sida. Hans lösning af tidens plågande
spörsmål försiggår på den himmelska aningens och den
oanfåktade trons väg. Säkert skola heller icke hans
aning och tro komma på skam; ty liksom den förgångna
enheten varit produkten af forna med hvarandra
förmedlade söndringar, så skola de nuvarande skenbart allt
upplösande striderna smälta samman till ett uti en högre
frid. Men denna ståndpunkt är helt och hållet det
barnsliga, fromt oreflekterade sinnets, icke den kraftigt sökande
och arbetande andens, som i from förtröstan, fastän han
må känna sig plågad till döds, dock intill det sista vill
medverka till sina frågors lösning.
Således, hvilka yttre och inre strider vår författare
än skildrar, segrar man hos honom blott genom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
