Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius af Alb. Lysander. Med Z. Topelii porträtt, utfördt i ljustryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en kärleksfull, vis och stark fader. Ty denna känsla
är hos alla barn, som lärt känna en verklig fader, det
enda sant gemensamma draget. Föga kännedom åter
af barnens natur tarfvas för att inse, det de icke af sig
sjelfva fått nyckeln till all vishet i handom, utan tvärt
om ofta regeras af ett lika fåvitskt som dumdristigt
kynne. Ännu mindre torde de i allmänhet vara att
berömma för lydaktighet. Och hvad slutligen beträffar
deras, sedan Rousseaus dagar, så högt beprisade oskuld,
så vill den nyare forskningen alls icke tro derpå.
Barnen hafva, gunås, att bära på arfvet af tusentals
släg-tens dåliga anlag och böjelser. De träda alltså in i
lifvet vanligtvis med större skuld, än arfvet af förfadernes
dygder är i stånd att betäcka.
Dock vi vilja icke tvista med den älsklige
författaren om de kära barnen, hvilka ligga oss lika mycket
som honom om hjertat, men hvilka ingen bättre än han
förmår att, under lek och fröjd och liksom alldeles af
sig sjelft, bereda till allvarliga och höga lifsuppgifter.
Topelius är nemligen i ädlaste mening en
tendensskribent, en pedagogisk författare med idealt syfte och
af utpregladt optimistiskt lynne. Derför är han ock
särdeles illa anskrifven hos våra dagars realistiska och
naturalistiska författare-kotterier, hvilka med
naturnödvändighet drifvas in i den mörkaste pessimism. Men
hvad gör det honom, då hans rigtning, minst sagdt, måste
vara lika historiskt berättigad som deras? Man måste
glädja sig öfver att denna ideala rigtning, som numera
icke är den mest högljudda, allt jemt har ordet genom en
mun, som hans.
På ovanligt många ställen, såväl i sin poesi som
i prosan, har Topelius bättre än de fleste uppfylt
realisternas fordringar på ett konstverk: detta bör, säga
de, vara ett stycke verklighet sedt i en viss stämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
