Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius af Alb. Lysander. Med Z. Topelii porträtt, utfördt i ljustryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lades, vandes det ju att stå för sig sjelft och till önskan
att varda erkändt för hvad det kände sig vara. En
redan grundlagd finsk nationalitet medförde drömmen
om ett särskildt finskt fosterland. En litterär
minnesvård åt denna, icke alldeles obefogade, längtan efter en
viss politisk sjelfständighet har Fredrika Runeberg, den
store skaldens maka, författarinnan af novellen Fru
Catharina Boije, rest i skildringen af den ädle olycklige
Johan Bruces sträfvanden. Sjelffallet var alltså att, efter
“den stora ofredens“ dagar och Finlands lemlästning,
denna längtan stundom kunde kännas så våldsam, att
hon hos flere kom att öfverrösta ärans och samvetets
bud. Hon var säkert en af de starkaste driffjädrarne vid
de många enskilde öfverlöparnes till Ryssland affall
från Sveriges krona, om hvilka våra häfder veta att
förtälja, och har tvifvelsutan hemligt gjort sig hörd i
Anjala-förbundet och vid förrådandet af Sveaborg.
Men efter Finlands afträdande till Ryssland, 1809,
och än starkare efter dess återförening med Gamla
Finland (23 dec. 1811) börjar landets politiska historia —
historien om den tid, då det mer och mer kan känna
sig som ett helt och *något för sig — detta må man
djerfvas att med Topelius påstå. Sverige måste politiskt
skjutas åt sidan, måste draga tillbaka den faderligt
ledande handen, på det att det unga Finland skulle
lära sig taga egna, säkra steg. Hvad hade det väl
blifvit af Norge och dess lika storartade som
sjelfstän-diga utveckling efter 1814, om detta land aldrig skilts
från Danmark och förenats med Sverige, hvarmed det
vid ofvannämde tidpunkt hade så foga gemensamt?
Den tanke, som Porthans (f 1804) hela
skriftställareverksamhet bragt till ett första klara medvetande för
finska folket — tanken om detta folk “såsom ett eget,
inom sig sjelfständigt folk“ — är den samme som
Topelius, visserligen icke med tillräcklig klarhet, uttryckt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
