Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius af Alb. Lysander. Med Z. Topelii porträtt, utfördt i ljustryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den hittills med sidvördnad förbisedda finskan
visade sig plötsligt vara i besittning af en rik litteratur,
en känslan och det poetiska sinnet tilltalande
skaldekonst. Man fick aktning för detta språk, så mycket
hellre som det var välljudande, formrikt och bildbart.
Man studerade det grundligt, och man nöjde sig icke
med att låta detta språk och dess skaldskap mångsidigt
verka på den svenska litteraturen. Man upparbetade
det medelst öfversättningar och originalverk till ett
kulturspråk; och nu mera — försäkras det — torde
näppeligen finnas någon tanke så fin eller djup eller ny,
att icke finskan, i likhet med sin fränka magyariskan,
förmår att bäfa och uttrycka honom.
Nu uppstod, förklarligt nog, hos många den fordran
att svenskan skulle alldeles gifva vika för finskan, som
skulle ega uteslutande rätt att vara nationalspråk och
att uppbära hela den finska egendomligheten.
Så vill dock Topelius icke hafva det. Uppfödd i
lika kärlek till savolaksare och karelare, som till
ny-ländingar och österbottningar, och i sina skrifter alltid
häfdande denna lika kärlek, häfdar han båda språkens
lika rätt. Svenskan och finskan ha båda lika mycket
bidragit att skapa den finska nationaliteten och böra
finna plats vid hvarandras sida i denna nationalitets
båda hjertkamrar. Det vore förvånande om det skulle
skada ett folk att i fred bredvid hvarandra odla — och
det med sådan framgång, som hittills — två kulturspråk,
som visat sig så mägtigt ingripa i dess bildning. Vore
det rådligt att bortkasta och tillintetgöra någon del
af dess historia, en hälft af dess lif? Kärleken till det
fosterland, som bär bebyggarna och språken och
nationaliteten är Topelii allt i den strid, som nu rasar om
svenskans eller finskans allenaherravälde.
I denna kärlek till hvad han kallar “det enda, odel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
