Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag svarade, att det skett för tre veckor sedan,
att jag bara var ute på en liten tripp, och att jag snart
skulle vända tillbaka hem igen, samt att jag just nyss
i Köln skiljts från mitt sällskap, en bekant skådespelare.
Han frågade efter namnet, och när jag nämt det,
utbrast han:
“Herre Gud, det är en gammal vän till mig. Ja,
den tiden ja. Tycker herrn om teatern?“
Om jag tyckte om teatern? Jo, det var en fråga det.
“Jag är alldeles galen i teatern,“ svarade jag. “Jag
hör till de der menniskorna, som om jag en qväll fått
känna oset från rampens lampa, inte kan gå hem, förrän
föreställningen är slut, om det också är aldrig så tråkigt.“
Han tog mig i hand och såg mig rätt i ögonen,
under det att hans ögon sågo fuktiga ut, och orden
trillade ur hans mun med ännu större lätthet än vanligt.
“Mitt namn är Ekström,“ sa’ han, “vill inte herrn
göra mig den äran att äta middag i mitt sällskap ? Hvad
är klockan nu? Jaså, hon är elfva. Ja, jag ska’ ut
ett ärende på banken, och så ska’ jag in ett tag te en
slagtare och- te bagarn. Den fan skickar mig inte bröd
ordentligt om rnornarna. Och då blir det alltid mitt
fel, förstår herrn, i kundernas ögon. De här dumma
tyska brackorna äta aldrig senare än tu. Och man får
ta seden, dit man kommer, ser herrn. Men om herrn
vill komma tre, så får vi äta i fred. Eljest är det ett
spring och ett bråk, som aldrig tar nå’n ända. Och
om herrn vill hålla till godo med en enkel middag...
Eör jag har alltid älskat konsten, jag har varit aktör,
ska’ jag tala om, och är herrn vän med —, så
be-höfver jag inte veta mer.
“Mitt namn är G—m,“ afbröt jag honom.
“Jaså, fagnar mig. Hvad är herrn, om jag får lof
och fråga? Är herrn också aktörV“
Svea, 1885. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
