Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Då kom det en teatertrupp till sta’n. Det var
Bro-manders gamla trupp. Och de spelade gamla tragedier,
riktigt stora saker ibland och operetter och folklustspel.
Det förstås, att inte var det nånting mot att se dem i
Stockholm eller Paris — för jag har varit i Paris också.
Har ni varit der?“
“Nej, det har jag inte. Var det hos honom, ni
först kom till teatern ?“
“Ja, det gick inte med ens. Men jag gick och
funderade på det. Jag minnes som om det var i går
hur jag såg dem spela Daniel Hjorth. Mins ni det der
stället i Q er de akten, när han ligger bunden i kedjor
och berättar om sina öden och talar om sin faders graf.“
»Och denna graf var en schavott.»
“Åh, hur jag gick och spelade det der för mig sjelf.
Ty jag ville bli tragiker. Jag lärde mig den ena rolen
efter den andra — jag var inte så fet den tiden, som
jag är nu, och jag hade inte så mycket att äta heller
för resten — jag läste upp dem för mig sjelf, när jag
var ensam på mitt rum, eller när jag var ute om
nätterna och gick. Det kom en så’n oro öfver mig, och
jag visste, att jag aldrig skulle kunna bli lugn och
lycklig igen, om jag inte fick bli artist.
Och under den här tiden gick jag ner till kajen en
middag. Studenterna reste igenom sta’n, det var vid
sommartiden, och de skulle fara igen med ångbåten.
Det var sångarfarden till Paris. Och der stod jag
ensam ibland folkmassan som hurrade, och såg hur de
svängde med mössorna, och hur fruntimmerna viftade
med näsdukarna och kastade blommor, och så sjöngo
de när båten lade från land: “Sätt maskinen i gång,
herr kapten“. Jag vet inte, hur det kom till. Men
jag kände mig så lycklig, der jag stod, och ändå var
jag så bedröfvad, för att jag skulle behöfva stå ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
