Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från årets konstverld. Ett och annat af Karl Warburg. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föranstalta offentliga utställningar af konstarbeton, så
ofta som möjligt, men minst hvati, tredje år, och bör
akademien förvänta, att alla dess medlemmar och lärjungar
villigt och efter bästa förmåga dertill bidraga.“
Minst hvart tredje år! Detta syntes vederbörande
för mycket. I Köpenhamn kan akademien anordna en
utställning årligen, här var t. o. m. hvart tredje år en
för tung sten att lyfta. Och kort efter att man år 1877
hade hållit en allmän akademieutställning fick man nya
stadgar af 1 November 1878, hvari det i stället hette:
“För att bland en större allmänhet sprida smak
för de bildande konsterna föranstaltar akademien tid
efter annan offentliga konstutställningar."
Detta “tid efter annan“ var ett uttryck af riktigt
präktig elasticitet, uppfunnet för dem, som helst ville
låta alla expositioner slumra, vare sig af
beqvämlighets-hänsyn (“det är så besvärligt“!) eller af olust att inlåta
sig i täfian med det yngre slägtet eller af båda i
förening. Man hade funnit ett kryphål.
“Tid efter annan“ har åtminstone hittills visat sig
liktydigt med “aldrig“. Ty under de 6 år, som nu
förflutit, sedan reglementet utkom, har icke någon af
akademien anordnad utställning — de årliga
elevutställningarna frånräknade — synts till, och man hör ej heller,
att någon är påtänkt för 1885.
Det är icke värdt att skylla på bristande intresse
hos de utom akademien stående konstnärerna. Tvärtom!
När man år 1881 anordnade en nordisk konstutställning
i Göteborg, blef denna, just till följd af de yngre
konst-idkarnes varma intresse, helt enkelt den största
exposition, som hittills egt rum i Sverige.
Vid det tillfallet vände sig den, som skrifver dessa
rader, till konstakademiens dåvarande sekreterare
Scho-lander med förfrågan, huruvida man icke möjligen här*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
