Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från årets konstverld. Ett och annat af Karl Warburg. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sig framför gratisstipendier, att de höja sjelfkänslan
och verka uppmuntrande i st. f. deprimerande. Gjorde
man rikare inköp, så kunde också Stockholm dela med
sig åt landsortstäderna. Detta vore både riktigt och
rättvist, och skulle bidraga mycket till kännedom om
och intresse för konsten i bygderna. De båda
gallerierna i universitetsstäderna samt läroverken eller de
lokala museerna i stiftstäderna kunde mottaga
konstverken i deposition, såsom det sker i andra land. I hvarje
fall är det n. v. anslaget till inköp af konstverk alldeles
för litet i förhållande till det skydd staten lemnar
andra likartade kulturändamål.
För att emellertid återkomma till Carl Larssons
afeägelse af agréeskapet, så är det icke någon
tillfällighet att det just blef han som först kastade handsken.
Dan har varit något “omstridd“ inom akademien, ifall vi
ej misstaga oss. Scholander — hvars ord, då tal är
om konst, icke kunna anföras för ofta — egde dock
blick för hans egendomliga begåfning. I ett af sina bref
skrifver han nämligen till Larsson:
»Jag har nu varit vid denna akademi i fyratiotvå år. Hur mänga
gånger tror Titulus, att jag under den tiden sett elever knsta sig
utanför antik, anatomi- och modellpluggningen för att återgifva hvad
som i en artistsjäl måste röra sig. Jo summa sex gånger och deras
benämning vet jag naturligtvis, men det hör ieke hit. Titulus är
den sjunde.»
Och en annan gång ljöd uppmaningen:
»Måla en studie, helt enfaldig, så att du måste bl v gas öfver
den sammas brist på originalitet, under det du dock tycker, att den
ser ut som ett stycke verklighet, utån krystade mer och mindre
olidliga färgexperiment, utan sådan der okristligt snillrik penselföring
och otäckt klatschande, som hvarken vi här hemma eller någon
annorstädes kan anse annorlunda än som bevis på huru mau i Paris
kan få konsten om bakfoten, ifall man går blindvis till väga och
anser sig sjelf såsom ett geui, hvilket är för stort att fattas af den
kälkborgerliga enfalden i hemmet och derför måste blifva »»martyr».
Tackar ödmjukast! Snygga martyrer!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
