Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Baskemölla. Teckning ur lifvet på ett fiskläge i östra Skåne för trettio år sedan af Henrik Wranér. Med 2:ne silhouetter af Ernst Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den. Se, den hade andra inkomster också! Var
der någon, som gifte sig, skulle han betala en
riksdaler, om det var med någon af lägets folk, annars
var det 4 riksdaler och 50 öre. Och så hölls der
dom öfver alla förbrytelser, som de hade begått sista
året! Se, med alla författningar räknas året från
Fastlag till Fastlag — på lägena förstås. Ah, har
Ni aldrig hört det? Jo, var der t. ex. någon, som hade
tagit på sjön en böndag, så kostade det honom 1 och
50; hade någon varit i slagsmål, måste han också ut
med “1 banko“ i plikt, och blef någon upptäckt med
snatteri, fick han böta en riksdaler.44
“Det var ett roligt samhälle! Betala lika mycket
för man gifter sig som för snatteri!“
“Det kostar merendels mycket mer, du!“
“Det har Eskil rätt i, ja min lif! Men hvem dömde
dem, syndabockarne!“
“Det gjorde hamnfogden och de fyra bisittarne,
och hamnkassan tog pliktpengarne. Var der någon, som
inte ville ut med plikten, så kunde de köra honom ut
ur kamratskapet!“
“Den dagen var der brådt!“
“Ack, der var mycket mera! Vänta litet! Samma dag
fingo alla på fiskläget födda, som efter sista
fastlagsmån-dagen hade fylt 18 år, betala tre riksdaler för att de
skulle fS fiska, antingen i eget namn eller gå in i ett
kamratskap. Och så “drogs“ der “töjagång “ D. v. s.
der bestämdes, hvarest hvar och en skulle få lof att
draga not och fiska. Man tog två landmärken — det
ena nere vid strand och det andra långt oppe på land:
när man då kom så, att man hade dessa märken midt
för hvarandra i linie, så var man i skälet. De der
landmärkena hade rätt lustiga namn stundom: ett hette
“Tulaknös“, ett kallade de för “ Tryntorna på näbbenu, ett
för “Lille stm i halan“ och ett annat för “Farfar’\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
