Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cedergren gör sexa i qväll. Studie af Ernst Ahlgren. Med en teckning af Carl Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade servera, han kunde vara en präktig- värd när han
ville, så artig och uppmärksam. Ilon betraktade honom
med moderlig stolthet och förtjusning. Han såg
verkligen präktig ut, det må medgifvas, och man kunde
gema tagit honom för en välbestäld doktor eller
professor.
Han var ytterst omsorgsfullt klädd, det var han
alltid, fast det var en slarf för resten. Han var lång,
axelbred och en smula korpulent, skägget var stort,
krusigt och väl kammadt, håret mörkt och glänsande,
men i näcken syntes redan en uppgående måne.
An-sigtet var nästan vackert, men ögonen små och en
smula — hur skall man säga? — en smula för fria i
sitt språk, och ändå icke ärliga; stickande bruna och
kalla. Det var dessa ögon som kommo menniskor på
den tron att han kunde göra storverk, om han bara ville.
Det fanns någonting hos honom soin genast imponerade,
men tviflare funnos, hvilka försäkrade att allt detta
endast berodde på hänsynslös egoism.
Fadren var färgare ute på landet någonstädes. Han
hade genom sitt eget och sin hustrus arbete förvärfvat
en liten förmögenhet, hvilken emellertid betydligt smält
tillhopa i följd af sonens kostsamma studier. Och nu
började de bli gamla. Men han var ju deras stolthet,
deras enda stora förhoppning. Alla menniskor sade att
han hade ett godt hufvud, och när det offrades så
mycket på honom, måste der ju också bli något af med
tiden. Visst dröjde det med hans examen, men
“Albert läser gmndligt hvad han läser“, brukade de gamle
säga, när detta ämne kom på tal, “och han nöjer sig
minsann inte med en vanlig examen“.
Rätt som de nu sutto der så förtroligt och smuttade
på sitt kaffe, kunde modren icke längre styra sin
otålighet, utan vågade ett litet försök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
