- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1885 /
152

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett ordningsmönster. Karaktersteckning af Lea

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han beslöt en stormlöpning.

En treflig, ostörd höstafton, då brasans sken
sammanföll med taklampans halfbelysning gled han från
platsen vid hennes sida och ned på mattan, bönfallande
om ett enda litet tecken till hennes genkärlek.

Eör ett ögonblick hade han verkligen den sällheten
att känna hennes arm om sin hals — till ett
begynnande famntag, tror läsarn? Nej, till ett fumlande i
hans nacke, åtföljdt af ett vänligt: “förlåt, kära du, men
det är ett band, som beständigt sticker upp der bak;
skulle du ej kunna knyta det bättre? . .

Han knöt det verkligen — men upplöste strax derpå
det andra, det som förcfans dem emellan. Hennes
ordningssinne hade nu kräft sitt andra offer.

Det tredje — ja, ty Eeata hade verkligen haft tre
tillbedjare — lät ej heller länge vänta på sig. Denna
gång var det en hederlig, rätt frams ingeniör, som
tilltalats af hennes fägring och husliga egenskaper och
som lofvade att bli en lika god man som han varit en
utmärkt son. Han ringde på en snöig vinterdag,
rusade förbi jungfrun, som öppnade, och direkt in till
Beata med ett ångestfullt ansigte, utropande: “för allt
i verlden, älskade, kom genast med till mamma! Hon
har häftigt insjuknat och hon längtar att se dig!“

Men Beata såg intet annat än de våta spåren på
golfvet efter hans fotter.

“Käre Gustaf,“ utbrast hon med ovilja, “utan
ga-loscher — och i ett sådant väder! Du skulle inte vilja
torka af dig i tamburen ?“

Han såg ett ögonblick på sina våta fotter och
der-efter på henne, som på en alldeles ny bekantskap.

“Hörde du,“ frågade han allvarligt, “att min mor
är sjuk, kanske döende?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1885/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free