Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En dag i Falkenberg. Ett svensk-engelskt reseminne af N. P. Ödman. Med 2:ne afbildningar från Falkenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla bogserångaren lade till och halades in, så att vattnet
forsade om bogen. Det var en öppen, odäckad båt,
bemannad med några sotiga individer med hederliga svenska
arbetareansigten — jag och mina kappsäckar hoppade
ner, jag viftade åt Blenda, mest åt styrmannen och en
Lundadocent, som jag blifvit “bror med“ ombord, och
så bar det af i gungande fart rakt mot
Falkenbergs-kusten öfver gröna vågor, glittrande i solen. Yi hade
mer än en mil till stranden.
Mitt lifliga samspråk med “kaptenen" hindrade mig
ej att med uppmärksamhet speja mot kusten efter
Falkenberg — men inte ett spår såg jag af staden, fast vi
kommo allt närmare och närmare. Ja, ett factum är,
att det lilla trefliga Falkenberg gör sig osynligt från
hafssidan. Vi sågo endast en flack, sandig kust som
en rak linie mot hafvet och, långt der bortom, en
blånande skogskant. En kyrka sågo vi också på en låg,
kal ås nära kusten, men det var icke Falkenbergs utan
Stafsinge, som ligger ett stycke utanför staden och med
sitt höga tom är ett af alla seglare kändt sjömärke.
Falkenberg sjelf ligger nedkrupet i en håla bredvid och
leker tittut med hafvet, — nu se vi en svart topp sticka
upp ur hålan, det är Falkenbergs kyrktorn. Vi komma
närmare, och jag tycker mig i närheten af kyrktornet
se några takåsar bakom den skymmande landtremsan.
Men ett föremål alldeles i vattenranden har jag sett
tydligt hela tiden, och det är det lilla hvitmålade
fyr-toraet på yttersta ändan af vågbrytaren. Och ett annat
föremål, likaledes vid vattenbrynet men ett godt stycke
norr om fyren, utpekar kaptenen såsom “stadens badhus".
Det ter sig på afstånd som den enklaste träkåk — och
jag fruktar, äfven på nära håll. Vidare ser jag nu
bakom vågbrytaren topparne af några master i närheten
af kyrktornet: det är fartyg som ligga inne i Ätran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
