Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En dag i Falkenberg. Ett svensk-engelskt reseminne af N. P. Ödman. Med 2:ne afbildningar från Falkenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kant. Hvarje hans tonfall och ord tycktes mig så
välkända, och dock hade jag mig veterligt aldrig vaiit i
språk med halländska bondgubbar. Hur skall jag förstå
detta? Jo, nu löstes gåtan och jag måste dra på
munnen. Det var ju kandidat Bondeson alltsammans — det
var idel “kandidat Bondesöner". Den riksbekante
kandidaten hade varit i Gefle på våren och gifvit en soirée
i landsmål — och här fick jag honom lifslefVande igen.
Jag kan nu konstatera, att hans halländska var äkta.
Och så vandrade jag vidare uppför den långa
gatan — jag gick och gick, men den tycktes aldrig vilja
ta slut — alltid nya krökningar och nya perspektiv af
små trefliga trähus. Men nu är jag framme, nu
skymtar landet fram, och der till höger har jag min vän
provincialläkarens hus, ett af de sista, ett vackert
stenhus i villastil omgifvet af en liten trädgård, och bortom
ligger en långsträckt, flack men bördig landsbygd sakta
sluttande mot Ätran, som flyter slingrande fram mellan
saftiga stränder och företer ett vackert och leende
perspektiv.
Falkenberg — ty jag vill nu söka ge en närmare
föreställning om staden — ligger utsträckt som en lång
och smal orm på den sluttande norra stranden af Ätran,
följande åns alla slingringar. Alldeles samma naturliga
och glada frihet, som ån utvecklar i sitt lopp, utvecklar
äfven Falkenbergs stora gata i sitt, och staden ligger
derför naturen mycket närmare än dessa rätlinigt
fason-nerade städer, som möta oss annorstädes. Ja, sjelfva de
puttrande och bubblande små vågor och hyirflar, som
utmärka den lifliga, öfver stenar forsande Ätran,
återbildas lekfullt på Falkenbergs gata af tusende
öfver-raskande små gropar och uppskjutande 8må höjder bland
kullerstenarne, så att när en vagn här rullar fram, så
rullar den lika lifligt som i en liten sjögång, för att ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
