Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En dag i Falkenberg. Ett svensk-engelskt reseminne af N. P. Ödman. Med 2:ne afbildningar från Falkenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omständligt, och han bjuder oss vidare på roande
anekdoter af hvarjehanda slag, och särskildt roande är att
här läsa, framställd i de$ godmodigaste humor, en
engelsmans uppfattning af svenskt småstadslif och svenska
seder och företeelser.
Utrymmet tillåter oss tyvärr icke några citater,
men roligt hade det varit att få anföra ett och annat
såsom t. ex. hans intryck när han vid sitt första besök
i Falkenberg uppassades vid middagsbordet af en
barfota piga, eller att återge hans berättelse om när
gubben Lloyd sköt en uppstoppad gås, som en Falkenbergsbo
hade satt ut i Ätran för sitt nöje, och Lloyds
förvåning när “fjädrarne flög om gåsen, men hon sam
omkring lika lugnt och obesväradt som förut“; vidare huru
Mr. L:8 son, när han vid en jagtfärd fick nattqvarter i
en bondstuga, såg minst ett dussin personer, bonden
sjelf och hans hustru och ett halftjog andra af båda
könen komma in och lägga sig i samma rum i sina
respektive bäddar, tills den unge engelsmannen inte
kunde hålla sig längre utan midt i natten brast i ett
skratt, så ljudligt och hjertligt, att alla de innevarande
måste instämma; vidare hurusom en gång en bondvagn
på den då för tiden knaggliga vägen mellan Varberg
och Falkenberg skakat engelsmännen och deras
packning så grundligt, att alla skrufvarna och klaflarne
lossnat — från en flöjt, som de hade nedpackad i en
kappsäck; eller att omtala “the exquisite torture“Mr. L. och
hans vänner ledo under en landsvägsresa 1852 mellan
Lund och Malmö, som han apropos den förra påminner
sig, — då han åkte i en vagn utan fjädrar och “våra
skrik af smärta under åkningen,“ säger han “drogo alla
vägfarandes uppmärksamhet till vårt elände (misery).“
Och nu — innan jag slutar — vill jag omnämna
blott ännu en sak, som i denna lilla målning ej bör glöm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
