Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Adolf Kjellberg af Oskar Th. Sandahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lad och förökad genom studier vid utlandets kliniker,
och slutligen hans särskilda verksamhet som adjunkt
eller e. o. professor i pediatrik vid Karolinska Institutet
(utnämnd 1861) och som öfverläkare vid barnsjukhuset
på Kungsholmen (från 1860), allt detta gjorde honom
mer än de fleste skickad till att utfinna sjukdomars
natur såväl hos åldringen som hos det späda barnet och
att kunna lemna bjelp så vidt sådan kunde vara
möjlig. Kom så dertill, att han var den ömmaste
mennisko-vän, att han var outtröttlig i vården af sina sjuka —
ingen af hufvudstadens läkare har väl så ofta som Adolf
Kjellberg gjort nattliga sjukbesök — och det blef till
hans helsas skada, att han icke unnade sig någon hvila;
dessa utmärkande egenskaper gjorde honom på samma
gång till patienternas innerligt afhållne vän som han
var deras klartänkte, bestämde och noggranne läkare.
Hans hjelpsamhetsifver var outtömlig, och ännu under
sin sista, långvariga sjukdom kunde han icke af hålla
sig från att, så snart plågorna i någon mån gåfvo vika,
ila till lidandets bädd. Att en sådan läkare inhöstat en
rik skörd af tacksamhet och välsignelse, och att hans
förtidiga bortgång väckt den bittraste saknad, det är naturligt.
Men Adolf Kjellberg saknas icke blott som läkare,
han saknas äfven djupt som lärare, kamrat och vän.
Vid den af Berg och Hjalmar Abelin nyskapade kliniken
i barnsjukdomar vid stora barnhuset utöfvade han en
välsignelsebringande verksamhet och 1882 kallades han
att öfvertaga den ordinarie professorsplats i pediatrik,
som Abelin då lemnade. Kjellbergs föredrag buro det
gedigna vetandets prägel, de voro enkla, flärdlösa,
sakrika, fullt objektiva. Han var icke frasernas man och
det egna jaget märktes aldrig hos honom. Det vackra
utsäde af vetande inom barnaålderns sjukdomar, som
han jämnbördes med Abelin nedlagt hos unga blifvande
läkare, skall hos dem fortlefva i tacksam omvårdnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
