Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Dunk!» Poem af Lea. Till en teckning af professor J. A. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så komma åren, så gå de hän,
Beständigt leka de små.
Men högre alltjemt bli skogens trän,
Och barnen växa också.
Bland stammarna hörs deras glada skratt.
Det dör ej med vinden ut.
Och aldrig får gossen den flickan fatt:
I lek är hon jemt förut.
Så kommer allvarets tid en dag,
De vuxit från lek och kolt.
Nu står hon der stilla, med blygt behag,
Och han är manlig och stolt.
Han frågar med blicken, hon ger ej svar,
Och dock de hvarann förstå.
Hvar har nu flickan sin fristad, hvar?
Är nu hon för snabb att nå?
En qväll, när månen går upp i ny
Och lyser kring vik och strand,
Han hejdar flickan, som brydd vill fly,
Och trycker ömt hennes hand.
Den gamla leken väl upptas ej,
Och dock är det den — hvem vet?
Hans hjertas slag säga: “dunk för mej!“
Och hennes då? — “Grill på det!“
Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
