Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ludvig Norman. Minnesteckning af Frans Hedberg. Med porträtt af Ludv. Norman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka i sin tystnad, för att af det insamlade förrådet
bereda den honing som tjenar till andlig föda för dem
sjelfva och till glädje och vederqvickelse för andra.
Det kan nog hända att,, om de icke tvunges att
framträda ur sitt högt uppskattade lugn, så skulle deras
tysta arbete sällan eller kanske aldrig komma den yttre
verlden till godo, och att den tvungna beröringen med
det kantiga och hårda lifvet omkring dem, kommit mången
ömtålig skönhetsblomma att fålla, sina blad eller att
framstå i mindre klara farger än den ensamma reflexionen
kunnat förläna henne; men antagligast är dock att de
båda olägenheterna uppväga hvarandra temligen jemt,
och att ingen sund natur i det hela förlorar något på
att den måste underordna sig de gifna tvångslagarne
för tillvaron.
Så var det nog också med Ludvig Norman. Mycket
af det sköna han alstrat hade säkert sin rot i det
andliga arbete hvarmed han måste söka återställa
jem-vigten mellan sin inre åstundan och sina yttre
förplig-telser. Ty det är oftast så som pligt och böjelse reagera
mot hvarandra hos konstnären, och komma honom att
skapa bäst och friast i de stunder då hans trötthet söker
sin hvila i omvexling af verksamhet. Om också derför
Ludvig Norman någon gång, då han, uttröttad och
missmodig efter en fyra timmars operaföreställning, steg ner
från sin anförarpall, kunde önska att, som han
humoristiskt uttryckte sig, “i stället endast få syssla med en
smula musik", så fick man inte taga detta så alldeles
efter bokstafven.
Det är sant att han satte icke operan högst, ja,
icke ens särdeles högt bland de musikaliska formerna,
— det är ju väl bekant att han sjelf aldrig ville försöka
sig på med att skrifva en opera, — men han
underkastade här vid lag sitt enskilda tycke det allmännas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
