Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett samtal. Minne från Upsala af Georg Nordensvan. Med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, han borde spara sina slantar. Inga onödiga
utgifter, hvarken små eller stora.
Hvad det var kvalmigt!
Dåsig och genomsvettig vände han uppåt slottet till,
gick utefter dammen, der svanorna gömt sig i sin lilla
bygnad på holmen, och kom öfver landsvägen in i
Slottsparken.
Svalt och skuggrikt var der inne under lönnarne.
Landtligt och stilla, hvarken vandrare eller åkdon på
Slottsgatan och lika tomt bortåt Odenslund, der obelisken
stod mol ensam i skuggan.
Men i parkens höga, frodiga gräs sutto här och der
kvinnor i ljusa sommarklädningar med barnvagnar, med
sitt arbete eller med en bok.
Der slog sig Daniel ned i gräset, sedan han först
bredt ut sin öfverrock — försigtigt, så att den inte
skulle bli skrynklig — och känt efter att ingen stubbe,
som kunde rifva sönder hans kläder, fans i marken,
eller myror, som kunde vålla obehag.
Han låg der och tittade upp i himlen. Hvad den
var mörkblå!
Och så nytt detta var för honom nu.
Han hade varit inne i Stockholm och predikat.
Fem kronor per aftonsång, — högmessan fick han inte
försöka sig på i hufvudstaden, medan han ännu var bara
student, utan det öfvade han sig med ute på landet.
Men nu hade slumpen och behofvet efter någon inkomst
förlagt honom till Stockholm för ett par månader. Och
när de voro förbi, skulle han plugga i Upsala — och
det i värsta rötmånadsvärmen.
Missmodig och trött kom han dit.
Fastän han bordt vara nöjd med sitt
handlingssätt, ty rätt hade han handlat, ehuru det smärtade
honom sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
