- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1886 /
27

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett samtal. Minne från Upsala af Georg Nordensvan. Med 2:ne teckningar af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nedslående. Sten, den friska, dugtiga gossen, som plägat
ha så sunda åsigter och till hvilken han alltid satt
sådant förtroende. Nu gick han öfver, blef affalling,
han som de andra.

Det var i det hela något prat, det der om vänskap
för lifvet. Aldrig kunde man lita på någon. Splittring,
bitterhet — det blir resultatet. Och misstro, misstro
till så mycket i denna verlden.

I det hela äro vi bra lumpna. småsinnade varelser,
vi menniskor. Att tillfoga sorg åt dem, som hålla oss
kärast, det bekommer oss inte alls. Ej heller att sänka
oss i deras ögon, som tänka högt om oss.

Fåfänga blott, uppblåsthet, småsinnad egoism. Nej,
det behöfs en allvarlig grund, behöfs karaktärens
fasthet...

Så gingo hans tankar denna kvalmiga julidag, då
han satt vid fönstret i sin tredjeklass vagn och såg
Uplands skogar och slätter glida sig förbi. Och när
han dref omkring i Upsala och slagit sig ned i backen
der under det gamla slottet, kände han sig ensam med
sin principfasthet och sin orubbade ståndaktighet, kände
sig afvogt stämd mot menniskorna och misstrogen mot
alla. Han hade satt sin vän allt för högt. —

Då hör han en basröst bakom sig:

“Hör nu herrn, låna mig fem öre till litet dricka.“
Daniel vände sig åt den sidan, hvarifrån rösten kom.
Det var en trasigt klädd karl, som kommit helt
tyst och slagit sig ned i gräset ett par steg bakom
honom. Ett stort, lurfvigt hufvud med krusigt hår —
han hade sofvit i gräset, det syntes tydligt nog — en
bucklad hatt med hål i och brättet trasigt. En gammal
bonjour och smutsigt linne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1886/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free