- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1886 /
34

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett samtal. Minne från Upsala af Georg Nordensvan. Med 2:ne teckningar af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han tog ett tag i gräset och makade sig ännu
närmare Daniel. Fortfor med låg röst:

“––jag har tänkt, att hade jag så mycket pengar,

så jag kunde..men det får jag aldrig, för allting
kostar — så skulle jag köpa en revolver och en
patron..

Nu var det Daniel, som makade sig undan.

Hvilken gudlöshet! Tala så lättsinnigt om att
ämna begå ett så gräsligt brott! Och så lugnt, som
gälde det en obetydlighet — lifvet — allt detta jordiska

— och att komma okallad inför den evige domarens tron.

“Men det får nog vara — kanske. Efter jag inte
har utsigt att kunna få ihop så pass mycket pengar.
Den som gifvit mig lifvet, får nog ta det också."

Ja, se det var i Daniels smak. Ädel undergifvenhet.
En hel krona skulle han gifva den stackarn för att visa
att han hade ett hjerta för medmenniskors olycka.

“Men ser herrn, när jag inte kan arbeta, så återstår
mig just ingenting annat. En resurs har jag förstås
ännu, — att skrifva in mig på inrättningen. Men jag
skall säga, det är mig motbjudande, för det är som att
sätta sig i ett fängelse. Och åtminstone under dessa
ljufva sommardagar är det herrligt att få vara lös och
ledig. Men när hösten kommer, blir det väl fattighuset,
kan jag tro. Eftersom jag inte kan tjena något.“

Ett förfärligt hostanfall afbröt honom. Han blef
eldröd i ansigtet och måste sätta sig upp. Så reste
han sig hastigt och hviskade hest:

“Jag måste få mig litet dricka. Det lindrar.“

Han kom inte och räckte fram sin hand utan sade
endast:

“Ser herrn, min tid har varit, men herras kommer

— och det lyckönskar jag herrn till.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1886/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free