- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1886 /
44

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eftermiddagsvisit. Skizz af Gustaf av Geijerstam. Med 2:ne teckningar af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han gifta sig med henne. Men jag skref till henne och
bad henne akta sig. För jag kunde aldrig tro, att det
var så väl/4

Gumman tog på sig en knipslug min, men blef
genast allvarsam igen och fortsatte.

“Men så var det nog i alla fall. För sedan kom
det bref, att han hade tagit henne ur tjensten och
ackorderat bort henne, så att hon skulle få lära sig
herskapsseder. Och så hade de bröllop. Det fick jag
inte bref om förrän efteråt. De ville väl inte ha mig
med der, kan jag tänka. Och hvad skulle jag der att
göra? En gammal ful käring, som jag är.

“Men när de så hade varit gifta ett år, då skref de
och bjöd mig opp till Stockholm. Jag hade inte råd
att fara på jernväg. Det är dyrt, kan en veta. Utan
jag ville fara med båten, fast det var långt lidet på
sommaren. Och så tog jag mitt knyte och gick in
till Kalmar och der ackorderade jag, så jag fick fara med
för fyra kronor. Och det måtte väl vara nog för en lös
och ledig person. Annat hade det varit, om jag hade
haft koffertar och saker med mig. Men hvad skulle jag
med det till?“

Hon såg så god och snäll ut, der hon satt och
berättade. Ett drag af munterhet och belåtenhet låg
öfver hennes drag, och detta föreföll så mycket
underligare, som hon säkert kunnat ha skäl att klaga på
lifvet, om hon tyckt, att det lönat sig.

Och hon berättade om hela sin resa, och hur
underligt hon tyckte det var att komma så långt bort i
verlden. Hon hade aldrig i sin da’r förr varit längre än
till Kalmar, och hon kunde aldrig begripa, att verlden
var så stor. Men stor var verlden, det visste hon nu.
Långt var det till Stockholm och underligt var det der i
sta’n. Der hade hon gått omkring och sett på all ting och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1886/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free