Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kamp med döden. Berättelse af Tor Hedberg. Med 2:ne teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne och med sinnet uppfyldt af bitterhet mot henne
derför.
Då han kom ner på gården stannade han plötsligt.
Han hade kommit att se ned på sina fötter och märkte
då, att han klädt sig i ridstöflar. Ett leende förvred
hans ansigte, han stod en stund obeslutsam, så gick
han raskt bort till stallet, lät sadla en häst och red i
fyrsprång från gården.
Solen hade redan gått ned, då han återkom. Hästen
kunde med möda släpa sig fram och sjelf var han
nedstänkt med smuts från hufvud till fot. Han var så
utmattad till kropp och själ, att det icke fans en tanke
i hans hjema, men han hade en förnimmelse af att ett
svagt hopp spirade upp i hans själ. Då han lemnade
hästen ifrån sig, sade stalldrängen stammande:
"Doktorn är här!"
Henrik ryekte till och såg på honom: — "Doktorn ?"
"Ja, frun blef sjuk, strax sedan herrn farit bort
och . . ."
Mer hörde icke Henrik. En oändligt lycksalig känsla
uppfylde honom. Han visste icke huru han kom upp
på gården, han tyckte sjelf att han raglade. Nedanför
trappan stannade han och drog djupt efter andan.
"Räddad, räddad," hviskade det inom honom, och han tyckte
att han först nu förstod, hur kärt lifvet var honom.
Så tänkte han på Margareta, och han sprang hastigt
uppför trappan. "Gud ske lof, ännu kunde han försona!"
Då öppnades dörren och doktorn kom ut. Han
bleknade då han fick se Henrik, gick fram till honom
och tog hans hand.
“Min stackars vän!"
Henrik såg på honom med vidöppna, stirrande ögon.
"Se så, bemanna dig, barnet är räddadt!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
