Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kamp med döden. Berättelse af Tor Hedberg. Med 2:ne teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men i löfskogen var det en rastlös, ängslig oro, det
hven och prasslade, det brusade och klagade, de smärta
björktopparne kastade sig af och an i luften, asparnes
blad skälfde som i feber och vinden flackade af och an
i löfverket, som om den kommit vilse och skrämde upp
sig sjelf i planlös, irrande brådska. Solens återsken
bleknade bort, allt tätare och tyngre kommo molnen,
och mörkret sänkte sig ned, hotande, oväderslikt.
Så gingo ett par timmar, omärkligt, spårlöst, såsom
nattens timmar förlida, då tiden dränkes i mörkret och
det går en fläkt af oändligheten öfver jorden. Slutligen
lollo några glesa, tunga droppar och vinden dog på en
gång bort. En andlös, förväntansfull stillhet följde,
endast asparnes blad skälfde ännu i dunklet, och
fog-larne flyttade på sig i sina bon och bredde vingarne
väl Öfver sina ungar. Och så började regnet, ett stilla,
mildt sommarnattregn, dämpadt af nattens egna
fridfulla ro.
Så regnade det hela natten och in på morgonen,
och då regnet slutligen upphörde, stilla, nästan
omärkligt, som det börjat, sken solen redan fram genom det
glesnade molnhöljet, som sakta gled undan mot
hori-zonten. Åter kommo lätta, bruna molndimmor seglande
öfver 8kogstopparne i söder, de kommo allt glesare och
tarre, snart försvunno de sista, liksom druckna af solen,
och himlen var åter hög och klar, strålande af ljus.
Det glittrade, det doftade, det jublade och sjöng,
det var som om en ny jord stigit upp ur nattens sköte,
det var som om hela naturen druckit sig till förnyad,
strålande lagring ur ungdomens källa, lifvets eviga
ungdomskälla.
Henrik kom fram till fönstret med sitt barn på
armen. Han hade åldrats mycket, håret var grånad t
vid tinningarne och gestalten var böjd som under en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
